TOTO KAN LÄGGA NER NU

Vissa artister och grupper kan lägga ner nu. En del av de gamla klassiska artisterna gör också det samtidigt som andra envist håller sig kvar. Elton John, som fyller 70 år, ger sig ut på en tre år lång avskedsturné och 76-åriga Paul Simon säger farväl med en turné, men Rolling Stones rullar på och Phil Collins, som sa att han skulle gå i pension för några år sedan, envisas med att turnéra trots att han har svårt att leva upp till den kvalitet som han en gång hade och han går in på scenen med en käpp och framför sina låtar sittandes på en stol. Hans 16-årige son Nicholas, spelar trummor bakom sin far, som tragiskt nog inte klarar av att spela längre, av hälsoskäl.

43 år sedan Peter Gabriel hoppade av Genesis pratas och skrivs det fortfarande om möjligheterna till en återförening med den gamla klassiska uppsättningen med Collins, Gabriel, Banks, Rutherford och Hackett. Collins kan inte spela trummor och kan knappt sjunga om jag ska överdriva en smula och frågan är om han orkar. Gabriel har visat svalt intresse de senaste åren när frågan kommit upp. Själv menar jag att det inte kommer att bli bra. De kommer låta som en covergrupp på sig själva. Men det är klart att det blir en resa tillbaka – nostalgi.

Toto, som sedan tonåren har varit mitt husband, borde också lägga av nu.  Medlemmarna var på väg att lägga gruppen på hyllan 2008, men när basisten Mike Porcaro drabbades av den obotliga sjukdomen ALS, åkte gruppen ut på turné igen för att samla in pengar till hans sjukvård och Joseph Williams, som blev medlem i gruppen i mitten av 80-talet, fick senare chansen igen som leadsinger.

Såg honom för övrigt uppträda på Fashing våren 2009 tillsammans med keyboardisten Stefan Gunnarsson och gitarristen Peter Friestedt och då var det katastrof. Han hade tappat sin sångröst. Överviktig och utan glans stod han där och försökte sjunga Stop loving you i en pösig svart skjorta. Man kan säga att det gick så där.

Men hans röst glimrade till något i den vackra balladen When You Look In My Eyes och jag blev rörd till tårar och tyckte att det var kul att han var tillbaka på scenen igen. Han gjorde, utifrån förutsättningarna, en ok version av Thousand years från Totoskivan Seventh one 1988, en låt som han inte sjöng med gruppen live då det begav sig.

Senare, på Fryshuset 2016, sjöng han som i fornstora dagar igen – nästan. Röstcoach och uppenbarligen ett mer hälsosamt liv hade fått honom på banan igen. Han är den enda i gruppen som fortfarande klarar av låtarna.

Men när jag hör klipp på Youtube från den senaste turnén, då gruppen uppmärksammar att det är  40 år sedan debuten släpptes, då känns det beklämmande att höra Steve Lukather sjunga. Den enda behållningen när man hör de klassiska Rosanna, I won´t hold you back och I´ll be over you är gitarrsolona, för där är Lukather briljant som vanligt.

Han har uppenbarligen övat mer gitarr än sång. Däremot sjunger Joseph Williams ok, men han sjöng mycket bättre på Fryshuset 2016. Det var kanske det bästa ljudet jag hört från en Toto-konsert.

Jag valde bort att åka till Stockholm och se Toto live denna gång. Det blir inte bättre, bara sämre. Nu är det mer nostalgi än något annat. Varför ska jag se Toto en sjätte gång och bli besviken för att ”I´ll be you eller I won´t hold you back inte låter som Grammy-belönade Toto IV 1982?

Skulle man sänka till en annan tonart kanske Lukather skulle klara det. Sen kan man ju tycka att det inte spelar någon roll. Det kanske inte gör det om man ser till helheten av en konsert, men det är ett konstaterande från min sida att han inte klarar de höga tonerna. Det finns ju exempel inom hårdrocken eller annan genre där artister inte alls lever upp till det man kanske förväntar sig av dem. Men någonstans kanske man får acceptera att våra hjältar blivit äldre och en del är så gamla att de ger sig ut på en sista turné.

Jag minns när jag låg i lumpen på A9 i Kristinehamn för 30 år sedan och vi var några som begärde permission för att åka till huvudstaden och se våra hjältar Toto 1988. Då var jag såld på Toto och musiken från Kalifornien.

Toto:s nya låt, Spanish eyes, från  ”Greatest Hits – 40 Trips Around the Sun” är ju inte ens ny. Det är en låt från sent 70-tal som har gjorts om och spelats in igen. De hittade gamla inspelningar och med teknikens hjälp kunde de göra en ny version där de båda avlidna bröderna Porcaros röster är med. Trummisen Jeff Porcaro dog 1992 och Mike Porcaro dog i ALS 2015.

Spanish eyes har lite ”Africa-känsla” och det märks att den gjordes för länge sen, men det är lite fegt av gruppen att rida på gamla meriter.

Här gör Joseph Williams den bästa insatsen sen han gjorde comeback i gruppen