SYMFONIROCKENS FLAGGSKEPP

Av Fredrik Blomberg
Foto: Pete Still

I motsats till många engelska rockartister som fått sin grund på teater- och konstskolor bildades Genesis på en av Englands internatskolor. Ur de två popgrupperna The Garden wall och Anon formades den första uppsättningen av Genesis officiellt 1967. Efter skivkontrakt, ett par skivutgivningar och ett envist turnerande utvecklades gruppen till en av världens största rockgrupper.

Genesis spelade in flera demokassetter och kontaktade Jonathan King på skivbolaget Decca. Han tyckte från början att gruppens musik var allt för komplicerad, men fastnade för deras musik. 1968 skrev de unga skolpojkarna på ett första och ettårigt skivkontrakt.

På en enda dag, den 4 september 1968, spelade gruppen in sin debutskiva ”From Genesis to revelation”, om skapelsen och jordens undergång. Skivan släpptes i mars 1969, men den första singeln, The silent sun, släpptes i februari året före.

I slutet av 1969 inledde gruppen en av de mest kreativa perioderna dittills. I en stuga utanför London repeterade gruppen tio timmar om dagen i fem månader och lade all fritid och socialt umgänge åt sidan. Från att ha varit en grupp som försökte skapa en hit, hårt styrd av producenten Jonathan King, lade Genesis nu grunden till ett självständigt skapande. Genesis unika symfonirock föddes.

Gitarristen och den dominerande medlemmen Anthony Philips, vars 12-strängade gitarrsound präglade gruppens musik i början, hoppade av gruppen, som då var nära att splittras. Rampfeber och en tids sjukdom bidrog till avhoppet.

Trummisen John Mayhew sparkades och Phil Collins blev trummis hösten 1970. Efter några medlemsbyten i början av gruppens karriär formades den klassiska uppsättningen av Genesis.

Det var med formationen Collins, Peter Gabriel på sång och tvärflöjt, Mike Rutherford, gitarr och elbas, Steve Hackett, gitarr och Tony Banks på klaviatur som gruppen skulle bli internationellt etablerade, men det skulle dröja till slutet av 1972 innan de slog igenom på allvar i sitt hemland England.

Sångaren Peter Gabriel blev förgrundsfigur i gruppen när han skapade olika masker, klädde sig i olika kläder och använde andra attribut på scenen för att förstärka gruppens fantasitexter. Tillsammans med den komplicerade musiken blev det visuella ett uttrycksmedel och Genesis varumärke.

Låtarna var långa. Tonartsbyten och rytmförskjutningar, synkoper, härskade. Texterna var poesi med inspirationskällor som ”Sagan om ringen” och ”Alice i underlandet”. Grekisk mytologi, legender och religiösa motiv var ingredienser i texterna.

Det var på de små universitetspubarna och rockklubbarna i England som Genesis först etablerade sig. De upptäcktes av skivbolaget Charisma och de skrev ett skivkontrakt våren 1970 och släppte skivorna ”Trespass” och ”Nursery cryme” i början av 70-talet. Men gruppen hade svårt att få ett bredare gehör på hemmaplan.

Utomlands gick det bättre, framförallt i Italien och Belgien där gruppen gjorde sina första utlandskonserter. I USA var Genesis en relativt okänd grupp för de flesta, men skivan ”Selling England by the pound” 1973 blev deras första framgång på listorna. Skivan är i Genesiskretsar en av de bästa skivorna med gruppen.

Samtidigt som arbetet med dubbel-Lp:n, den svåra ”The Lamb Lies Down On Broadway”, inledes 1974 började Peter Gabriel bli osäker på sin framtid i gruppen. Han personifierade Genesis och i massmedia blev han höjd till skyarna, men han fick inte tillräckligt utrymme för sitt skapande. Interna motsättningar i gruppen och personliga problem utanför gjorde att han till slut valde att gå sin egen väg.

Han gjorde sin sista konsert med Genesis i Frankrike i maj 1975. Kritiker och fans dödsdömde gruppen och spådde deras undergång. Men Genesis gav inte upp. Efter att ha testat en mängd olika sångare tog trummisen Phil Collins över mikrofonen och blev gruppens nya sångare.

Samtidigt som de gamla beundrarna inte kunde acceptera Genesis utan Peter Gabriel växte en ny publik fram. Faktum är att den första skivan utan Gabriel, ”A trick of the tail”, blev den mest säljande dittills.

Genesis fortsatte med sina litterära texter, men musiken blev enklare och mer lättlyssnad än tidigare. För Collins var musiken viktigare än det visuella, som länge hade varit Gabriels starka sida. Men gruppen fortsatte med sin visuellt starka scenproduktion. Tonvis med strålkastare och rökmaskiner förvandlade Genesis konserter till de mest spektakulära och sofistikerade i mitten och slutet av 70-talet.

Knappt hade Gabriel slutat så kom nästa avhopp. Gitarristen Steve Hackett lämnade gruppen sommaren 1977. Han var missnöjd med att hans idéer inte fått tillräckligt med gehör hos de andra. Dubbel-live-Lp:n ”Seconds out” markerar slutet på en lång musikalisk era.

Genesis bestod nu av endast tre medlemmar. Banks, Rutherford och Collins lade de mest komplicerade idéerna åt sidan. Svarta musikaliska rötter fick sörre utrymme och musiken blev mer kommersiellt gångbar. Med låtar som ”Follow you follow me”, ”Turn it on again”, Abacab”, ”Mama” och ”Invisible touch tog Genesis ett stort kliv in på de internationella hitlistorna. Kritiker och gamla fans tyckte att gruppen hade svikit sina ideal och blivit för kommersiella.

I mars 1996 meddelade Phil Collins att han hade lämnat gruppen för att satsa fullt ut på sin solokarriär. Hans avhopp blev slutet för Genesis, trodde nog de flesta. Gruppen försökte med en fortsättning med en ny sångare, skotten Ray Wilson, men skivan ”Calling all stations” 1997 blev en flopp och Ray Wilson slutade.

2007 återförenades Genesis för en turné.

Annonser