SVERIGES STÖRSTA ROCKPOET

Det har gått över 40 år sedan Ulf Lundells debutskiva ”Vargmåne” släpptes. Året var 1975. Under åren har det blivit över 30 skivor och över tio romaner.  Sveriges stora rebell, nationalskald och folkhemshjälte är fortfarande högaktuell, åtminstone var hand et fram tills nyårsafton 2015. Då gjorde han den sista konserten på länge, åtminstone sa han det i för höst/vinterturnén.

”Den här höstturnén, 20 spelningar, är min sista på länge om inte för alltid. Man ska aldrig säja aldrig som sagt, det gör jag inte heller, men de här två turnéerna blir mina sista med det här bandet, på det här sättet”, sa Lundell.

”40 år kan räcka. Jag har levererat”, skrev han också.

Visst har han – ibland kanske för mycket och överambitiöst, har han själv sagt i intervjuer ibland. Skivor, romaner, måleri med mera.

Bilderna av Lundell är många. Han är sångaren, författaren och konstnären. Rockpoeten. Han har jämförts med Bellman, Vreeswijk och hans författarskap har jämförts med Strindbergs.

Han föddes den 20 november 1949 på Södersjukhuset i Stockholm. Han växte upp i och utanför huvudstaden och folkhemstanken fanns alltid närvarande. Hemma i pojkrummet skrev han låttexter, men också lyrik.

 Hans föräldrar ville att han skulle bli ingenjör, men Lundell var fullt upptagen med att skriva texter, som han bland annat skickade till tidningen ”Vi”. Några av hans texter blev publicerade av förlaget Wahlström och Widstrand i början av 70-talet.

I slutet av 60-talet hade han olika jobb och uppträdde på klubbar och restauranger, bland annat i Gamla stan. Ulf Lundell skickade in sina låtar till skivbolag och artister och försökte få napp.

Pugh Rogefeldt spelade in en av hans låtar in början av 70-talet, men branschen tyckte ibland att låtarna inte höll måttet eller så var texterna för dåliga.

1974 fick han skivkontrakt på EMI, samtidigt som han höll på med sin första roman, som skulle släppas två år senare, inspirerad av den amerikanske författaren Jack Kerouac. Debutskivan ”Vargmåne” släpptes 1975 och på den sjöng han bland annat om Norrköping.

1976 kom hans andra skiva ”Törst” och samma år debuterade han med den delvis självbiografiska boken ”Jack”, som handlar om åren efter 1968, om ungdomar i Stockholm några år i slutet av 60- och i början av 70-talet – om ungdomlig frigörelse. I slutet av 70-talet släppte Lundell en rad LP-skivor, ”Natten hade varit mild och öm” kom -77 och ”Nådens år” ett år senare.

Lundells turnérade 1976-77 tillsammans med gruppen Nature. 1979 var ett kreativt år. Lundell skrev så att fingrarna blödde, böcker, dikter och nya låtar. Det året kom hans dittills mest sålda skivor ”Ripp rapp”.

1980 kom dubbel-LP:n ”Längre inåt landet” inspelade i England tillsammans med bland andra Niklas Strömstedt på keyboard.  Lundell inledde ett långt samarbete med producenten Lasse Lindbom som var producent för Lundell åren 1979-87.

1982 släppte Lundell skivan som skulle bli hans riktigt stora genombrott, ”Kär och galen”. Låten ”Öppna landskap” kom att beskrivas som Sveriges alternativa nationalsång. Ulf Lundell utsågs till årets manliga artist och fortsatte att skriva låtar och böcker. 1984 kom ”Sweethearts” med coverlåtar av artister som Leonard Cohen, Jackson Browne, Eagles och Bruce Springsteen. Samma år släppte han en akustisk skiva, ”12 sånger”.

 1985 var ett intensivt år för Lundell. Dubbel-Lp:n ”Den vassa eggen” släpptes och handlar om hans skilsmässa. Nu hade Lundells alkoholmissbruk också blivit allt värre och flera av hans konserter blev inställda. 1987 lades Ulf Lundell in på ett behandlingshem och slutade dricka.

Han fortsatte söka livets mening och hade religiösa grubblerier och gjorde en slags andlig resa. Men han gjorde också en annan resa. Han flyttade till Österlen i Skåne där han började måla tavlor allt mer.

Hans rötter finns i Bob Dylans musik, men också i Bruce Springsteens. Vissa av texterna är som tagna ur Springsteens textgalleri. Bilen är frihetssymbol, precis som motorvägen är vägen bort till något bättre. En ständig längtan efter kärlek och frihet. Likt en varg som söker sin flock har han letat hela livet. Enstöringen, den rastlöse, sökande Lundell, den ensamme, nedstämda personen, men ibland också den hoppfulle.

De senaste åren har samhällskritikern Lundell fortsatt att skapa musik och böcker, som om orden aldrig tar slut, men svårigheten att förnya sig som rockmusiker har varit ett problem.

Ibland är det upprepningar av teman och formuleringar i hans texter, som på skivan, ”Högtryck”, men i stort är han en av de viktigaste svenska rockartisterna – en av de största skildrarna av vår tid, en naturromantisk artist som fångar det svenska vemodet på sitt eget personliga sätt.

Vi får se framöver om vi får uppleva hans vemod och leda från scenen igen…