SOULPRINSESSAN SOM DOG AV DROGMISSBRUK

Hon hade rötterna i gospeln och upptäcktes på en nattklubb i New York när 80-talet var ungt. Om Aretha Franklin kallas för ”Queen of soul” så är Whitney Houston prinsessan i samma genre.

Hon sålde miljoner skivor och hade en oerhört framgångsrik karriär, men framgångarna hade en baksida med narkotikaproblem.

Den 11 februari 2012 avled hon på ett hotell i Los Angeles, 48 år gammal efter en lång tids missbruksproblem.

Whitney Houston föddes i Newark i New Jersey den 9 augusti 1963. Som 11-åring var hon solist i gospelkören i Baptiskyrkan, The new baptist junior choir.

Många svarta artister från USA har fostrats i gospelmusiken. Hennes mamma var gospelsångerskan Cissy Houston. Hennes kusin var legendariska Dionne Warwick. Så det var inte så konstigt att Whitney Houston valde musiken.

Hon sjöng ofta med sin mamma på nattklubbar och på gospelkonserter, men också på skiva. Hon var också körsångerska bakom Chaka Kahn på 70-talet.

Hennes första inspelning gjorde hon med en jazz- och funkorkester, så hon hade en ganska stor erfarenhet av att sjunga när Clive Davis, chef på skivbolaget Arista, upptäckte henne på nattklubben ”Sweetwaters” i New York i februari 1983. Han föll direkt för hennes ljuva stämma och erbjöd henne ett skivkontrakt.

Enligt dokumentären Whitney: Can I be me så ville Clive Davis skapa en ny stor popartist.

Whitney Houstons första singel blev ”Hold me”, som hon sjöng tillsammans med sångaren Teddy Pendergrass 1984. Låten finns med på dennes soloskiva från samma år, men också på Whitney Houstons debutskiva ”Whitney Houston” året därefter.

Den första singeln från debutskivan var ”Someone for me”, men hennes andra singel, ”You give good love”, blev hennes första hit i USA och från och med nu och några år framåt kunde ingen undvika denna oerhört vackra och fantastiska röst, som i Grammybelönade ”Saving all my love for you”.

Hon blev en av de största skivartisterna på 80-talet med sin mjuka soul- och danspop. Hennes röst var hennes instrument och registeromfånget var enormt. Debutskivan 1985 innehöll en rad hits ”Greatest love of all” var en av dem. ”How will I know” var en annan.

Ett år efter efter skivutgivningen blev debutskivan etta i USA och den sålde 13 miljoner exemplar, den bäst sålda skivan med en kvinnlig debutartist.

Whitney Houston släppte sin andra skiva 1987, ”Whitney”, som gjorde henne ännu mer populär, med låtar som ”I wanna dance with somebody”, ”So emotional”, ”Where do broken hearts go” och ”Didn’t we almost have it all”. Alla blev ettor i USA.

Hon sjöng också duet med sin mamma, Cissy Houston, precis som på nattklubben i New York när hon var 19. Låten hette ”I know him so well” och skrevs av Tim Rice tillsammans med Björn Ulvaeus och Benny Andersson och den skrevs ursprungligen för musikalen ”Chess”.

1988 gjorde Whitney Houston en inspelning för en OS-skiva. Låten ”One moment in time”, som blev en ”Top-tio-låt” i USA.

Men i det rasmedvetna USA tog många svarta avstånd från Whitney Houston eftersom hennes musik inte uppfattades som ”riktig” svart musik. De var inte naturliga R&B-skivor. Åsikten bland svarta generellt var att hon hade sålt sig till den vita amerikanska publiken.

1989 då Houston hade nominerats i kategorierna Årets album och Årets kvinnliga artist budade den svarta delen av publiken när bilden på henne exponerades på skärmen på scenen vid Spoul train awards.

Enligt saxofonisten Kirk Whalum var detta förkrossande för henne och han säger i dokumentären Whitney: Can I be me, att hon aldrig återhämtades efter det.

Popstjärnan ville tillbaka i det ”svarta facket” igen. Låten I´m your baby tonight var inte en skiva som skivprocucenten Clive Davis ville göra, enligt Kirk Wahlum.

Hon hade blivit popstjärnan och hade en längre tid tillmötesgått andras krav och förväntningar, men hon tröttnade på branschen och framgångarna och ville från och med nu bli mer självständig.

Samtidigt som pressen spekulerade i om Houston var homosexuell eller bisexuell så träffade hon R&B-artisten Bobby Brown. De gifte sig och fick barn, Bobbi Kristina.

Förhållandet blev inledningen till en passionerad relation med mycket festande med alkohol och droger. Folk i hennes närhet hävdar att Bobby Brown var orsaken till hennes förvärrade drogproblem (även om Houston använde droger innan hon träffade honom) och orsaken till sina tvivel på sig själv som den stora stjärnan som skulle lysa starkt.

Det kan lite förenklat beskrivas som att förhållandet med honom var början på slutet.

Kritik riktas i dokumentären Whitney: Can I be me mot att de som hade makt och inflytande inte styrde denna begåvade artist i en annan riktning och fick henne på fötter igen. Hon utsattes för en hård press av omgivningen som ”drev henne i en riktning hon annars inte hade tagit” och att det inte finns någon i hennes närhet som ”inte är skyldig till denna vackra kvinnas bortgång”.

Men det fanns förstås vänner som varnade henne och uppmanade henne att sluta med drogerna.

En annan faktor som spelade en avgörande roll i Whitney Houstons liv och relation var hennes vän Robyn Crawford. Hos Robyn fann Whitney trygghet och vänskap. Hon var den som höll ihop henne, enligt sångerskan Allison Samuels. Det har beskrivits i olika sammanhang att hennes vänskap med Whitney var ett hot mot Bobby Brown och att hon kom emellan dem. I slutet av 90-talet lämnade Crawford turnégänget – eller tvingades bort beroende på vem som uttalar sig.

Efter succén med de två första skivorna hade Whitney Houston blivit megastjärna inom popmusiken. Under 90-talet fortsatt hon att göra skivor, men hon satsade också på skådespeleri. 1992 hade hon huvudrollen i filmen ”Bodyguard” och hade i filmen en romans med skådisen Kevin Costner.

Låten ”I will always love you” från filmen skrevs av Dolly Parton och blev en av de mest sålda singlarna i pophistorien. Soundtracket var det mest sålda någonsin i pophistorien.

I början av 90-talet blev drogerna ett allt större problem och de hotade hennes karriär. 1995 tog hon en överdos kokain i samband med inspelningen av filmen Waiting of exhale.

Whitney Houstons bakgrund i kyrkan gjorde nu att hon också sökte sig mer och mer till Gud, som var hennes trygghet, som ”accepterade henne som hon var”, men hon kände samtidigt att hon svikit ”honom” eftersom hon inte tagit hand om sig själv och vårdat den gåva hon fått – rösten. Det framgår av dokumentären.

1999 kämpade hon med att försöka fullfölja en turné och det fanns flera tillfällen i slutet av karriären då rösten inte bar och konserter fick ställas in. Vid repetitionerna inför en Oscarsgala i början av 2000-talet tillsammans med Burt Bacharach skulle hon sjunga Somewhere over the rainbow, men det blev en fullständig katastrof. Vid midnatt, knappt två dygn innan Oscarsgalan skulle äga rum bestämde sig ansvariga att ersätta henne.

I september 2001 kablas bilder av henne ut över världen då hon uppträder på en hyllningsgala till Michael Jackson. Hon är fullständigt utmärglad. Sångerskan Ellin Lavar säger till henne på toaletten bakom scenen att ”du är döende”.  Whitney börjar gråta och säger ”Jag vet, jag vet inte vad jag ska göra”.

I en intervju med Diana Sawyer i amerikansk TV 2002 erkänner hon att hon har problem med droger, tabletter och alkohol.

Som om problemen inte är tillräckliga stämmer hennes 81-åriga pappa och hans affärspartner dottern på 100 miljoner dollar. Två månader innan han dör säger han i en intervju att han är sårad och försummad och att dottern ska ”ta sig i kragen”. Han kräver att dottern ska betala honom det han anser att hon är skyldig honom.

Under uppväxten var pappan hennes trygghet och hennes relation till sin pappa var starkare än relationen med mamman, enligt den bild som målas upp i dokumentären om henne. Men något påverkade relationen. Förtroendet mellan dem bröts och det kunde inte repareras vilket påverkade både henne och pappan.

I början av 2000-talet greps Whitney Houston på flygplatsen på Hawaii. Flygplatspersonalen hittade marijuana i hennes bagage. Spekulationer om hennes privatliv kablades ut över världen. Även hennes förhållande med Bobby Brown blev mycket omskrivet i tidningarna.

2003 lades Whitney Houston in på rehab för sina drogproblem. Hon har sagt  till vänner att hon ville ha hjälp att sluta och att hon ville leva ett normalt liv och ta hand om sitt barn.

Hon flyttade med sin familj till Atlanta en period och senare träffade hennes man en annan kvinna, vilket påverkar henne mycket. Hon börja med drogerna igen.

Söndagen den 12 februari 2012 kom beskedet att Whitney Houston dagen innan hade dött på ett hotellrum i Los Angeles. Dödsorsaken var drunkning i kombination med hjärtfel och ett långvarigt kokainmissbruk. Det var hennes personliga assistent, Mary Jones, som hittade henne i hotellrummets badkar.

Whitney Houston blev 48 år och hon begravdes i baptistkyrkan New Hope i Newark, New Jersey i februari.

Hennes dotter Bobbi Kristina dog efter missbruksproblem 25 juli 2015. Hon blev 22 år gammal och ligger begravd vid sin mammas sida.

Hör Bobby Brown i en intervju med ABC.

Annonser