PINK FLOYD – NYSKAPANDE LJUDLANDSKAP

Pink Floyd var en av de främsta rockgrupperna under 70-talet. De bildades 1965 av tre arkitektstuderande, Roger Waters, Richard Wright, Nick Mason och Syd Barrett. Pink Floyd var nyskapande, experimenterade med ljudeffekter och gick utanför rockmusikens traditionella gränser.

Från början spelade gruppen rythm & blues, men genom sångaren och gitarristen Syd Barrett utvecklades musiken åt det mer bisarra och introverta hållet. Låtarna blev allt längre och musiken allt mer experimentell. Det var mer av ljudlandskap än ”vanliga” poplåtar.

Under 70-talet och även långt senare gjorde Pink Floyd spektakulära konserter sin innehöll påkostade ljud- och ljuseffekter och långa, berättande låtar. Skivorna  var stora symfonier och jag vågar påstå att det inte finns något som slår gruppens konserter visuellt och storleksmässigt.

Pink Floyd bildades under namnet ”Sigma 6” och de hade i början av karriären flera namn, som ”The tea set” och ”The architectural abdabs”. Gruppen tog senare namnet ”The Pink Floyd sound” från bluesmusikerna Pink Anderson och Floyd Council.

Från början var medlemmarna Nick Mason på trummor, Roger Waters, sång och elbas, Richard Wright, keyboard, Clive Metcalf, elbas, Keith Noble och Juliette Gale, sång. Syd Barrett tillkom något senare och blev den dominerande låtskrivaren.

Så småningom började gruppen experimentera och tänja på rockens traditionella gränser och gjorde allt längre låtar, som innehöll långa instrumentala partier. De experimenterade med olika ljudeffekter och var en ”rock-sciencefiction-grupp”.

1967 fick Pink Floyd skivkontrakt med EMI och släppte debutsingeln ”Arnold Layne”. Debut-Lp:n ”The piper at the gates of dawn” kom samma år och beskrivs av rockkritiker som en av de största psykadeliska skivorna.

Den är starkt påverkad av Barretts idéer, men hans ömtåliga själ påverkades av LSD-missbruk och han försvann in i dimman 1968. Hans psykiska problem hade påverkad Pink Floyd.

På scenen hade han ibland spelat musik som inte hade med låtarna att göra och ibland spelade han inte alls. Gitarristen David Gilmour ersatte Barrett 1968.

Pink Floyd försökte skapa sig en ny identitet och utvecklade sin musik. Roger Waters blev den dominerande låtskrivaren. De gjorde i början av karriären en rad omtalade skivor, som ”Ummagumma”, ”Atom heart mother” och ”Meddle”.

På den senare finns 20-minuter långa ”Echoes”, som mer än någon annan låt visar vilken musikalisk inriktning gruppen nu hade tagit.

Gruppen gjorde olika teman på sina skivor och ett tema som ständigt återkom var andra världskriget i vilket Waters hade förlorad sin pappa. Skivan ”Dark side of the moon” från 1973 blev gruppens största framgång, kommersiellt och konstnärligt. Det är en av den största rockskivorna någonsin och är mycket respekterad i branschen.

Den handlar om en desillusionerad ungdom och enligt en BBC-intervju med Waters var den ett uttryck för politisk, filosofisk och humanitär empati. Många av idéerna skapades när gruppen ”jammade” i en lokal, ett lager, som tillhörde Rolling stones. Roger Waters skrev alla texterna.

Skivan kom samtidigt som glamrocken hade sin storhetstid. Samtidigt som smink, glittriga kläder och popfantasier  härskade kom Pink Floyd med mörk och tung progressiv rockmusik.

”Dark side of the moon” var den första Pink Floyd-skiva som producerades av Alan Parsons. Dennes musikaliska och ljudtekniska kunskaper bidrog till skivans sound. Det finns också likheter mellan Pink Floyds musik och den som Alan Parsons project gjorde under 70-talet.

Pink Floyd var ljudinnovatörer och ”Dark side” är ett bra exempel på en skivproduktion inspelad med avancerad ljudteknik. Den låg på amerikanska Billbordlistans ”Top 200” i nästan 15 år. En av de mest kända låtarna är ”Money”.

1975 släppte Pink Floyd vad som senare betraktades som en i raden av klassiska skivor med gruppen, ”Wish you were here”, som bland annat innehåller den långa, delvis instrumentala ”Shine on you crazy diamond”. Den handlar om Syd Barret som blev galen i slutet av 60-talet.

Roger Waters’ idéer kulminerade på skivan ”The Wall” 1979. På den samlade han alla sina djupaste idéer. Skivan handlar om England och fascistiska tendenser. Den följdes av filmen med samma namn och handlar om ett barn som växer upp utan att få vara barn – om svårigheten att bryta igenom muren mellan dröm och verklighet, om de materiella och känslomässiga murar människan bygger upp runt omkring sig själv för att överleva, om hur samhället och kapitalismen bryter ner individer. Skivan är tillsammans med ”Dark side of the moon” de mest omtalade med gruppen.

I början av 80-talet lämnade Richard Wright gruppen. Roger Waters hoppade också av och ville upplösa gruppen, men Mason och Gilmour ville fortsätta. Waters menade att de då inte kunde använda namnet Pink Floyd utan att han var med. Efter en tvist om gruppnamnet, som Waters förlorade, fortsatte Gilmour och Mason tillsammans med Wright och skapade ” Momentary laps of reason” 1987.

Den 2 juli 2005 återförenades Waters och de andra originalmedlemmarna (dock inte Syd Barrett) vid Live 8-galan, som Bob Geldof arrangerade och cirkeln var därmed sluten.

Syd Barrett dog 2006.