PINK FLOYD-MEDLEMMEN SYD BARRET DÖD 2006

En av grundarna till den engelska gruppen Pink Floyd, Syd Barret, avled i sitt hem i Cambridgeshire i juli 2006 efter komplikationer i samband med diabetes. Han var en mytomspunnen gitarrist och sångare, som var med på gruppens första skiva, ”The Piper At The Gates Of Dawn” och den andra A Sauerful of secrets.

– Vi är upprörda och ledsna, säger Pink Floyd i ett uttalande.

Gruppen bildades 1965 av tre arkitektstuderande, Roger Waters, Richard Wright, Nick Mason och Syd Barrett. Pink Floyd var nyskapande, experimenterade med ljudeffekter och gick utanför rockmusikens traditionella gränser.

Många artister är inspirerade av den mytomspunne Barrett.

– Jag kan inte säga hur ledsen jag är. Han påverkade mitt tänkande, säger David Bowie till BBC.

Roger Keith Barrett föddes i Cambridge 1946. Vid 15 års ålder tog han sig smeknamnet Syd. Året innan hade han bildat Pink Floyd och var med på en skiva, ”The Piper At The Gates Of Dawn”, och stod för två av gruppens allra första mer kända låtar”Arnold Layne” och ”See Emily play”. Skivan beskrivs som en av de största psykadeliska skivorna.

Barret släppte under 70-talet två soloskivor, men fick psykiska problem.

Från början spelade Pink Floyd rythm & blues, men genom sångaren och gitarristen Syd Barrett utvecklades musiken åt det mer bisarra och introverta hållet. Låtarna blev allt längre och musiken allt mer experimentell. Det var mer av ljudlandskap än ”vanliga” poplåtar.

Pink Floyd bildades under namnet ”Sigma 6” och de hade i början av karriären flera namn, som ”The tea set” och ”The architectural abdabs”. Gruppen tog senare namnet ”The Pink Floyd sound” från bluesmusikerna Pink Anderson och Floyd Council.

Från början var medlemmarna Nick Mason på trummor, Roger Waters, sång och elbas, Richard Wright, keyboard, Clive Metcalf, elbas, Keith Noble och Juliette Gale, sång. Syd Barrett tillkom något senare och blev den dominerande låtskrivaren.

1967 fick Pink Floyd skivkontrakt med EMI och släppte debutsingeln ”Arnold Layne”. Debut-Lp:n ”The piper at the gates of dawn” kom samma år och beskrivs av rockkritiker som en av de största psykadeliska skivorna.

Den är starkt påverkad av Barretts idéer, men hans ömtåliga själ påverkades av LSD-missbruk och han försvann in i dimman 1968. Hans psykiska problem hade påverkad Pink Floyd. På scenen hade han ibland spelat musik som inte hade med låtarna att göra och ibland spelade han inte alls. Gitarristen David Gilmour ersatte Barrett 1968.

Samtidigt som Pink Floyd blev en etablerad och framgångsrik rockgrupp försvann Syd Barret in i sin egen värld och flyttade tillbaka till Cambridge där han växte upp. Under alla år var hans liv relativt okänt. Han bodde hos sin mamma fram til sin död den 7 juli 2006, isolerad från allmänheten och massmedia.

Roger Waters blev den dominerande låtskrivaren i Pink Floyd, som i början av karriären gjorde en rad omtalade skivor, som ”Ummagumma”, ”Atom heart mother” och ”Meddle”.

På den senare finns 20-minuter långa ”Echoes”, som mer än någon annan låt visar vilken musikalisk inriktning gruppen nu hade tagit.  Skivan ”Dark side of the moon” från 1973 blev gruppens största framgång, kommersiellt och konstnärligt.

Pink Floyd var ljudinnovatörer och ”Dark side” är ett bra exempel på en skivproduktion inspelad med avancerad ljudteknik. Den låg på amerikanska Billbordlistans ”Top 200” i nästan 15 år.

1975 släppte Pink Floyd vad som senare betraktades som en i raden av klassiska skivor med gruppen, ”Wish you were here”, som bland annat innehåller den långa, delvis instrumentala ”Shine on you crazy diamond”. Den är en hyllning till Syd Barrett, som blev galen i slutet av 60-talet.

Roger Waters’ idéer kulminerade på skivan ”The Wall” 1979. Den 2 juli 2005 återförenades Waters och de andra originalmedlemmarna (dock inte Syd Barrett) vid Live 8-galan, som Bob Geldof arrangerade och cirkeln var därmed sluten.

Det finns en historia om att Barrett kom till inspelningen av skivan ”Wish you were here” i början av 70-talet. Han var överviktig och bandmedlemmarna kände inte igen honom, men när de förstod vem han var föll Roger Waters i tårar.