GUNGANDE FUNK MED EARTH WIND AND FIRE

Den 3 februari dog Maurice White i Earh Wind and Fire, 74 år gammal. Verdine White skrev följande om dödsfallet.

Den amerikanska gruppen gjorde funk och soul och några odödliga låtar på 70- och 80-talet.

Earth wind and fire bildades i Los Angeles 1969 av Maurice White, sång, trummor och kalimba – ett speciellt afrikanskt piano. Han var från Memphis Tennesse och flyttade till Chicago där han började spela trummor tillsammans med skolkamraten Booker T Jones, som senare var med i Booker T and the MG’s.

Maurice White studerade musik och slagverk i Chicago och blev i början av 60-talet studiomusiker för ett skivbolag. Spelade bland annat in för Chuck Berry, Muddy Waters och grupper som Supremes och Four tops.

Han var med i flera grupper på 60-talet och bildade 1969 tillsammans med brorsan och elbassisten Verdine White gruppen The Salty peppers. Gruppen ändrade senare namn till Earth wind and fire och spelade in sin första skiva 1970.

Det var täta harmonier, stämsång och avancerade arrangemang och blås med budskap om kärlek och vänskap i ett socialt orättvist Amerika.

Sångaren Philip Bailey rekryterades i början av 70-talet från rythm and bluesbandet Friends and love från Denver. Hans sånginsatser skulle betyda mycket för gruppen.

Efter flera medlemsbyten och några skivor i början av 70-talet – bland annat ”Head of the sky” 1973, fick gruppen sina första framgångar, det började med skivan ”Open our eyes” 1974, med låtar som titelspåret och ”Mighty Mighty”. Sjunde skivan ”That’s the way of the world” 1975 blev genombrottet.

Earth wind and fire gav sig ut på en världsturné och fyllde de stora arenorna med färgsprakande och magiska scenframträdande med gungande soul och funk med avancerade arrangemang och tekniskt sett avancerade musikaliska insatser, som Philip Baliey’s falsett.

Maurice White, som stod i centrum, var intresserad av allt som rörde Egyptien och texterna hade ofta ett mytologiskt och religiöst budskap och kärlek gick som en röd tråd genom deras musikaliska konst.

Gruppen bytte medlemmar genom åren och Fred White blev gruppens andra trummis. Gruppen hade världens främsta blåssektion, Michael Harris, Louise Satterfield och Donald Myrrick.

Earth wind and fire fortsatte skapa musik och gjorde nästan en skiva per år i slutet av 70- och i början av 80-talet. Det var funk, soul, jazz och gospel, men de hade också andra influenser.

Discon på 70-talet påverkade gruppen något och 1979 kom skivan ”I am” och låten ”Boogie Wonderland” med gruppen Emotions, med Denice Williams, som kör.

I slutet av 70- och i början av 80-talet gjorde gruppen en rad fantastiska produktioner, som ”September”, ”Fantasy”, ”Let’s groove” och ”After the love is gone”, men efter många års kreativt arbete och framgångar dalade gruppens stjärna.

Efter skivan ”Electric universe” 1983 tog gruppen en paus. Maurize White började producera musik åt andra artister och gjorde egna soloskivor. Philip Bailey fick själv framgångar som soloartist, bland annat med dunderhiten ”Easy lover” som han sjöng tillsammans med Phil Collins.

Några år senare återförenades en del av medlemmarna i Earth wind and fire och de fortsatte att göra skivor och turnéer under 90- och 2000-talet, men för de flesta är nog gruppen glömd och begraven vid det här laget.

Texten skrevs under perioden 2004-2006. Uppdaterades mars 2016.