FRUKTBAR POP FRÅN HALMSTAD

I slutet av 70-talet bildade några grabbar från Halmstad en popgrupp inspirerade av 60-talspopen. I början av 80-talet tog de tonåringarna och Sverige med storm. Konkurrenterna hette Noice från Stockholm.

Gyllene tider bildades i Halmstad 1977, men då hette gruppen Grape rock. Det var Per Gessle, sång, elgitarr och keyboards och Mats Persson på elgitarr. De är unga, gör egna låtar, spelar in dem hemma och drömmer om att bli rockstjärnor när andra funderar på vad de ska gå för linje på gymnasiet.

Ett år senare kom Janne Carlsson med, han spelade elbas och så Micke ”syd” Andersson, trummor. Gruppen var inspirerad av 60-talsgrupper, framförallt The Beatles, men också David Bowie och Tom Petty.

Gyllene tider bytte ut Janne Carlsson på elbas och ersatte honom med Anders Herrlin och Göran Fritzon på keyboards. Nu hade det Gyllene tider formats som skulle ta Sverige med storm i början av 80-talet.

I begynnelsen, precis när gruppen hade bildats 1977, skickade Per Gessle in demokassetter till Sveriges Radio och till alla möjliga skivbolag. Polar nobbade vänligt, men bestämt, det samma gjorde Metronome och CBS.

Efter olika försök att få skivbolagen att nappa ringde Kjell Andersson på EMI en dag i början av 1979 och sade att han gillade låten ”Billy” och Gyllene tider förstod att nu fanns chansen. De stängde in sig i replokalen i flera månader och spelade in flera demokassetter.

Gyllene tiders första skiva kom 1980, med ”Flickorna på TV2” och ”Billy”. Det blev början på en hysterisk tid för de unga grabbarna från Halmstad. De gjorde trallvänlig pop, som tonåringarna dyrkade.

1980 gjorde gruppen över 100 konserter. 1981 gjorde gruppen ungefär lika många. Tjejer, men också killar, var fanatiska och trycket på gruppen blev enormt när de slog igenom i början av 80-talet, ja det blev så stort att tre ungdomar dog vid en konsert på Valborg 1981. De trampades ihjäl. Flera konserter ställdes in.

Den andra skivan ”Moderna tider” sålde mer än dubbelt så många skivor som den första och genombrottet var ett faktum. Låtar som var populära var ”När vi två blir en, ”Det hjärta som brinner” och ”När alla vännerna gått hem”.

1982 släpptes den tredje skivan och Gyllene tider var en av svensk popmusiks största. Skivan hette ”Puls” och det var verkligen var det var den här tiden.

Men i mitten av 80-talet efter några hysteriska år med miljontals sålda skivor, hitlåt och skrikande tonårsfans, kom så motgångarna.

Per Gessle hade en dröm om att slå igenom internationellt. Efter militärtjänsten satsade killarna vidare på rockmusiken. Per Gessle slapp lumpen och fick frisedel och gjorde sin första soloskiva.

1984 släppte gruppen den engelska skivan ”Heartland café”, men den floppade. Gessle fick kritik för sin engelska, vilket var svårt för Gessle att acceptera.

Samtidigt började idén om Roxette ta form och 1985 splittrades Gyllene tider. Det hade en tid varit slitningar i gruppen och Anders Herrlin tröttnade på gruppen, tröttnade på att Gessle fick så mycket uppmärksamhet.

Gessle var den som dominerade och hade en soloskiva på gång. En skiva med Gyllene tider fick vänta eftersom Gessles soloskiva drog ut på tiden. Men samtidigt hade de andra intressen vid sidan av musiken och dessutom flickvänner. Medlemmarna i Gyllene tider gled ifrån varandra.

Mer än tio år senare återförenades gruppen. De spelade bland annat på Stockholm stadion inför drygt 30 000 i publiken. Turnén hette ”Återtåget”.

Gyllene tider återförenades ännu en gång, sommaren 2004 och det var 25-årsjubiléum. De sålde bland annat ut Ullevi i Göteborg och frågan är om någon svensk artist eller grupp skulle göra det idag?