FRÅN SKITIG BLUES TILL POLERAD POP

Många rockgrupper, som har hållit på i många år, har naturligtvis förändrats med tiden. Få grupper har ändat musikstil så radikalt som Fleetwood Mac. Den började med blues i slutet av 60-talet för att några år senare spela polerad popmusik. Gruppen gjorde på 70-talet en av de mest sålda skivorna i pophistorien – Rumours.

Två av Fleetwood Mac:s grundare, gitarristen Peter Green och trummisen Mick Fleetwood, hade spelat med John Mayall’s grupp Bluesbreakers. Green hade ersatt Eric Clapton 1966 och ett år senare anslöt Mick Fleetwood. Basisten John McVie kom med i Bluesbreakers 1967 då Fleetwood Mac bildades.

Ett år senare kom debuten ”Peter Greens Fleetwood Mac” som låg bland de tio högst placerade skivorna i England i ett år, men i USA ratades skivan.

”Black magic woman” och ”Albatross” från Fleetwood Mac:s tredje skiva 1969, ”English Rose”  är två kända låtar med gruppen. Båda skrevs av Peter Green.

Fleetwood Mac byggde upp ett starkt stöd på klubbar och universitet i England. Efter många medlemsbyten och interna stridigheter i början av 70-talet förändrades gruppens musik från renodlad blues till mer melodisk rock.

Gitarristerna Jeremy Spencer och Peter Green, de mest inflytelserika medlemmarna, lämnade gruppen av ungefär samma orsaker, droger och psykiska problem. De två hade stått för den tuffa bluesrocken. Under en turné i USA 1971 hade plötsligt Jeremy Spencer försvunnit spårlöst. Det visade sig senare att han blivit medlem i den religiösa rörelsen ”Children of God”. Avhoppen skapade stor oreda i gruppen.

Samtidigt som två viktiga medlemmar lämnat gruppen bildade managern, Clifford Davis, 1974, ett nytt, men falskt Fleetwood mac som turnérade i USA. Efter en rättstvist flyttade medlemmarna till Kalifornien där de startade på nytt. Med sångerskan Stevie Nicks och gitarristen Lindsay Buckingham fick gruppen ny fart.

De var två talangfulla begåvningar och låtskrivare som gruppen behövde. Buckingham kunde skriva och arrangera kommersiellt gångbara låtar samtidigt som den musikaliska spänningen och djupet fanns kvar.

Stevie Nicks med sin hesa och sexiga röst var en scenpersonlighet och betydde mycket för gruppens liveframträdanden. Fleetwood Mac gjorde dundersuccé 1975 med skivan ”Fleetwood Mac”.

Samtidigt som de hade stora framgångar, framförallt i USA, var det interna motsättningar i gruppen. Skilsmässa och separation mellan medlemmar lade grunden till pophistoriens mest säljande skivor, ”Rumours”  från 1977.

Skivan blev en stor framgång med singlar som ”Go your own way”, ”Dreams”, ”Don’t stop” och ”You make loving fun”. Gruppens popularitet fortsatte i början av 80-talet och då gjorde också medlemmarna soloskivor. Stevie Nicks fick de största framgångarna med skivor som ”The wild heart” och ”Rock a little”.

1985 återförenades Fleetwood Mac för en ny skiva, men gitarristen Lindsay Buckingham tyckte att gruppen de senaste åren hade valt fel musikaliska vägar och bestämde sig för att det skulle bli den sista skivan med gruppen.

1987 kom skivan ”Tango in the night”, som fick blandad kritik när den kom, men det blev en kommersiell framgång. Skivan gav gruppen hits som med hitlåtar som ”Little Lies”, ”Seven Wonders” och ”Everywhere”. Fleetwood Mac fortsatte i ny skepnad att göra skivor under 90-talet.

Lindsey Buckingham var tillbaka tillsammans med Stevie Nicks och Christine McVie i en ”halv återförening” på en turné och liveskivan ”The dance” 1997 – Buckinghams och Nicks första skivan med Fleetwood Mac på många år.

1998 blev Fleetwood Mac invalda The Rock and Roll Hall Of Fame.