EN AV VÅR TIDS STÖRSTA ROCKPOETER

Bob Dylan är en av de viktigaste rockartisterna – en stor rockpoet som funnits med ända sedan tidigt 60-tal. Han är en levande legendar, en institution inom amerikansk rockmusik. Den 24 maj 2011 fyllde han 70 år och firade samtidigt 50 år som artist. 2016 är han 75!

Bob Dylan eller som han heter egentligen, Robert Zimmerman, har rötterna amerikansk folkmusiktradition och han har gjort allt från folk, country, blues, rock, rockabilly till jazz.

Det började i Duluth i Minnesota. Där föddes han i maj 1941. Han har rötterna i Litauen, Ryssland och Ukraina varifrån hans judiska släktingar emigrerade till USA. Hans pappa hette Abraham Zimmerman och mamman, Beatrice. När han var fem år flyttade familjen Zimmerman till staden Hibbing i närheten av födelsestaden.

Bob Dylan lyssnade mycket på radio under uppväxten och det var så han upptäckte blues och countrymusik.  Han besökte skivbutiker och lyssnade på singlar med Hank Williams, Elvis, John Lee Hooker och Woody Guthrie, förgrundsfigur inom den amerikanska folkmusiken och aktiv i USA:s arbetarrörelse.

På highschool var han med i flera grupper och han drömde om att uppträda med Little Richard. Dylan gick på universitetet i Minnesota 1959 och flyttade sen till Minneapolis och blev allt mer involverad i folkmusiken.

Han struntade i skolan rätt mycket och spelade musik långt in på nätterna istället. Han uppträdde med sin akustiska gitarr och munspel och snart kallade sig för Bob Dylan. Namnet kom från poeten Dylan Thomas. Det har också antytts att han bytte namn eftersom han var jude mot bakgrund av att det fanns en antisemitism i Minneapolis där han bodde.

1961 flyttade han till New York för att uppträda och Woody Guthrie, som var en av inspirationskällorna, uppmanade Dylan att börja skriva låtar. Dylan tyckte att Guthrie hade ett speciellt sound och texter med ett budskap och Dylan ville göra som honom och också satsa på radikala budskap.

Han spelade på mindre klubbar i New York och det var genom en positiv recension i New York Times som han träffade den legendariske producenten John Hammond som skrev skivkontrakt med Dylan hösten 1961. Första skivan släpptes ett år senare,”Bob Dylan”.

De kommande åren släpptes klassiker som ”Blowing in the wind”, ”A hard rain’s gonna fall”, Mr.Tambourine man” och ”It ain’t me babe”. Många av hans låtar upptäckte publiken genom andra artister, som protestsångerskan Joan Baez, som senare blev tillsammans med Dylan. Hon spelade in flera av Dylans tidiga låtar. Peter, Paul and Mary spelade in ”Blowing in the wind” och ” Pete Seeger” spalde in bland annat ” A hard rain’s gonna fall”.

Detta ledde till Dylans genombrott, bland annat hos medvetna ungdomar som fastnade för Dylans texter om medborgerliga rättigheter. Han sjöng också om rasism och orättvisor. I mitten av 60-talet hade Dylan nått stjärnstatus och sommaren 1965 blev en vändning i hans karriär.

Han uppträdde då med elektrisk gitarr. Det hela ägde rum på Newport folk festival. Han hade uppträtt där tidigare, men nu möttes han av blandade reaktioner från publiken, En del buade åt honom och gillade inte hans nya stil. De ville ha akustisk gitarr och munspel.

”Bring it all back home”, ”Highway 61 revisited” och ”Blonde on blonde”. För många kritiker är dessa skivor de bästa han gjort. Den 29 juli 1966 drabbades Dylan av en motorcykelolycka i Woodstock och han skadades allvarligt och var borta en längre period.

Våren 1967 var han tillbaka och spelade in låtar igen. Den här gången tillsammans med ”The Band” – Dylans mest kända kompband.

I slutet av 1967 släpptes hans första skiva efter MC-olyckan, ”John Wesley Harding”, en countryinspirerad skiva, som var en överraskning för många. Den bröt mot hans tidigare blues och folkrockskivor. 1969 kom skivan ”Nashville skyline”, en fortsättning på countryns väg.

Dylan skiljdes i mitten av 70-talet och ångesten hörs på ”Blood on the tracks” 1975. Efter ”Desire” 1976 och ”Street legal” 1978 hände något.

I slutet av 70-talet blev Dylan pånyttfödd, frälst och predikade kristendomen på skiva och från scenen. Det började på skivan ”Slow train coming” 1979 och senare ”Saved” 1980. Under den här perioden vägrade Dylan framföra annat än ett religiöst budskap, men fansen var skeptiska.

Hösten 1980 turnérade Bob Dylan och framförde sina 60-talshitar igen. Våren 1981 spelades skivan ”Shot of love” in och nu blandades religion med andra teman. 1983 kom ”Infidels” – en skiva där Dylan samarbetade med gitarristen i Dire Straits, Mark Knopfler.

80-talet var annars inget vidare årtionde för Dylan bland kritikerna. Det var egentligen inte förrän ”Oh, mercy” 1989 som kritikerna gav honom godkänt igen. Skivan producerades av Daniel Lanois – hans mest hyllade skiva generellt sedan ”Blood on the tracks” 15 år tidigare.

Texten skrevs under perioden 2004-2006.