EN AV 70-TALETS STÖRSTA SKIVARTISTER

Med rötterna i 50-talets rythm and blues och rockmusik klev Elton John in på scenen i slutet av 60-talet tillsammans med textförfattaren Bernie Taupin. Efter skivdebuten 1969 blev han på 70-talet en av de största skivartisterna med sin något nasala röst och sitt gospelinspirerade pianospel.

Han hade en låt på USA:s top 40-lista varje år mellan 1970 och 1996. Men hans liv kantades också av skandaler och bråk med sin mångårige textförfattare och alkohol- och drogmissbruk.

Elton John, eller Reginald Kenneth Dwight som han egentligen heter, föddes den 25 mars 1947. Han studerade musik som 11-åring, fastnade för blues och rock i tonåren och var medlem i ett antal band på 60-talet. Han vann en talangjakt 1968, anordnad av ett skivbolag, men han kunde lika gärna ha blivit sångare i gruppen ”King Crimson” eller ”Gentle Giant”.

Han sökte jobb där, men talangjakten ledde istället fram till det mångåriga samarbetet med textförfattaren Bernie Taupin. Det var väl tur det, annars hade vi inte fått låtar som ”Your song” eller ”Candle in the wind”.

Efter det stora genombrottet med låten ”Rocket man” från skivan ”Honky chateau” 1972 gjorde Elton John några odödliga poplåtar under 70-talet, men också senare under 80- och 90-talet. Mellan 1972 och 1976 kom ”Crocodile rock”, ”Daniel”, ”Bernie and the Jets”, ”The bitch is back”, ”Good bye yellow brick road” och ”Philadelphia freedom”.

Efter stora konsertturnéer och framgångar med singlar och LP-skivor berättade Elton John för den ansedda tidningen Rolling Stone 1976 att han var bisexuell. Han ska senare ha sagt att uttalandet var en kompromiss eftersom han var rädd för att berätta att han egentligen var homosexuell.

En del av hans fans reagerade negativt på detta och skivförsäljningen påverkades. Han drog sig tillbaka och minskade på turnerandet.

Samarbetet med textförfattaren Bernie Taupin hade också knakat i fogarna och Taupin började samarbeta med andra artister.

Elton John fortsatte på egen hand med andra musiker. Efter ett par inte så kommersiellt framgångsrika skivor, återupptogs samarbetet med Bernie Taupin.

Efter några svåra år i slutet av 70-talet kom nästa våg av framgång. 1983 kom skivan ”Too low for zero”, hans 20:e sedan debuten 1969 och låtar som ””I’m still standing” och ”I guess that’s why they call it the blues”.

Elton Johns kokainmissbruk från mitten av 70-talet blev värre på 80-talet. 1986 kollapsade han på en scen i Australien av vad som som officiellt beskrivs som en kombination av överansträngning och missbruk. Som om problemen inte var nog tillräckliga drabbades han av bullemi.

Samma period auktionerade han ut allla scenkläder och skivor på Sotheby’s i London, han startade en insamlingsfond för aidssjuka under 90-talet och donerade sina skivinkomster till Aidsforskning.

När skivan ”The One” kom 1992 blev det hans största framgång sedan ”Blue moves” 1976. Han skrev musik till filmen ”Lejonkungen” med Tim Rice och efter ett par hyfsade skivor i mitten av 90-talet spelad Elton John in sin gamla hit ”Candle in the wind” igen, men den gången handlade den inte om Marilyn Monroe utan om Lady Diana som omkom i en omdiskuterad bilkrasch 1997. Singeln blev den snabbast säljande hitlåten någonsin i både USA och England.

Texten skrevs under perioden 2004-2006.

Annonser