DE FORTSÄTTER SPELA ROCK´N ROLL…

En av musikrörelsens främsta grupper under 70-talet var Nationalteatern vars musik påverkade en hel generation. Den blandade rockmusik och teater

Nationalteatern var från början en grupp som började med vad namnet antyder, teater. De gjorde gatuteater för studenter i Lund i slutet av 60-talet och de kallade sig för Gorillateatern.

Den satte upp en pjäs om Latinamerika på Lilla Teatern i studentstaden och det hela utmynnade så småningom i en grupp som kallade sig för Gerillateatern och en annan som tog namnet Nationalteatern.

Musikerna Anders Mellander och Pale Olofsson från Malmögruppen Bread kom med och eftersom Nationalteatern inte fick tillräckligt med stöd av Malmö kommun så flyttade gruppen till Göteborg och tog in på Backa fritidsgård som blev gruppens hemmabas. Året var 1970.

Första året var gruppen anställd av socialförvaltningen i Göteborg för att spela teater i förorterna, på ungdomsgårdar, men de spelade också på skolor, äldreboenden och arbetsplatser.

De kallade sig för Nationalteatern eftersom medlemmarna tyckte att det saknades en riksteater. I Göteborg fick de ekonomiskt stöd av kommunen och satte upp teaterföreställningar som handlade om förorten och ungdomarnas vardag. De uppträdde också i TV och radio.

Det var pjäser som ”Barn i betong”, ”Livet är en fest” och ”Speedy Gonzalez”, som handlade om narkotikaproblem bland ungdomar. Gruppen blev anklagad för drogprogapanda, men i själva verket var låtarna gjorda utifrån missbrukarnas perspektiv.

Målet var att nå ut till olika åldrar och spela och sjunga om drogproblem, sysslolöshet ch andra brinnande samhällsfrågor. Gruppen hade också olika diskussionskvällar om svensk kriminalvård, idrott, politik och lokala frågor. Nationalteatern förenade teater och rockmusik och centralfigur blev gitarristen och låtskrivaren Ulf Dageby.

Men gruppens budskap blev efterhand mer radikalt och de kritiserade bland annat de myndigheter som köpt deras teaterpjäser – deras arbetsgivare, så de förlorade i förtroende. En dag hörde skivbolaget MNW av sig och ville att de skulle spela in en skiva. Det ledde fram till den första skivan ”Ta det som ett löfte…ta det inte som ett hot”

Nationalteatern var uppkäftig mot makten och överheten. De stod på vänsterkanten politiskt och tillhörde musikrörelsen, ”proggen”. 1974 släpptes ”Livet är en fest”, klassisk skiva med Nationalteatern.

Melander lämnade gruppen och började jobba på SVT. Nationalteatern började samarbeta med Nynningen och de var med och skapade musikrörelsens alternativa Schlagerfestival 1975 och så det berömda tältprojektet om arbetarklassens historia. Året var 1977.

I Nynningen fanns Totta Näslund, som kom med i Nationalteatern 1974, men också Nikke Ström som kom med 1977. Året efter släpptes en av gruppens klassiker ”Barn av vår tid”.

Kring 1979 hade musiken fått en så stor betydelse att Dageby bildade Nationalteaterns rockorkester. Han och några till ville komma ut och spela som ett ”vanligt” rockband utan att vara bundna till att göra speciell teatermusik. Efter tältprojektet 1977 växte nu en rockopera fram, ”Rockormen”.

Nationalteaterns rockorkester fortsatte med ”Rövarkungens ö” kring 1980, men gruppen upphörde en bit in på 80-talet, bland annat beroende på att medlemmarna ville göra annat.

Dageby inledde en solokarriär och Nikke Ström och Totta Näslund satsade på Tottas bluesband, som hade rötterna i ”Nynningens och Nationalteaterns fritidsorkester”.

Men själva teatergruppen Nationalteatern fortsatte att göra teater framförallt för barn, men av ekonomiska skäl lade de teatern på hyllan 1994. Under 90-talet återförenades Nationalteaterns rockorkester i olika omgångar, första gången 1991. Sommaren 2006 gjorde de en spelning i Eskilstuna.