BLACK SABBATH – INSTITUTION INOM HÅRDROCKEN

Den engelska hårdrocksgruppen Black Sabbath avslöjade fredagen den 11 november, efter en tids rykten, att gruppen har återförenats och ska ut på turné 2012.

Sabbath är en av de största och viktigaste hårdrocksgrupperna som växte fram i början av 70-talet. Tillsammans med Deep Purple och Led Zeppelin är Black Sabbath en av institutionerna och en legendarisk hårdrocksgrupp.

Det började i Birmingham i slutet av 60-talet. Under ett års tid hade några killar spelat tillsammans under namnet ”Earth”. Det blev så småningom gruppen Black Sabbath, som bildades 1969.

De tog namnet och skapade ett sound från en skräckfilm av Boris Karloff från 1935. Det fanns också ett annat etablerat band som hette ”Earth” så för att förhindra en förvirring kring namnet bytte de till Black Sabbath.

De hade rötterna i 60-talets rock- och bluesmusik. Medlemmar var sångaren Ozzy Osbourne,  gitarristen Tony Iommi, basisten Terry Butler och trummisen Bill Ward.

I januari 1970 släpptes debutsingeln ”Evil woman (don’t play your games with me)” Debutskivan ”Black Sabbath” kom en månad senare och släpptes symboliskt fredagen den 13:e.

 Black Sabbath, och särskilt Geezer Butler, var intressera av det ockulta och skapade en satanistisk image vilket retade många kristna – särskilt i USA.

Texter, skivomslag och scenframträdanden var präglade av ockulta symboler och tillsammans med tungt trumljud, fet elbas och distade gitarrer blev Black Sabbath kontroversiellt. Men gruppen var inga satanister, även om det kunde uppfattas så.

Black Sabbath’s popularitet växte fram i England och senare också i USA i och med genombrottet 1970 med singeln ”Paranoid” från skivan med samma namn. En del ansåg att Black Sabbath i början var ett överskattat band.

Hur som helst så uppträdde de mycket live och byggde upp en beundrarskara runt omkring sig. De såg ut som sina fans och sjöng låtar som fansen kunde identifiera sig med.

”Paranoid” nådde högt upp på listorna i England och USA. Gruppen hade rötterna i bluesmusiken, men i och med den tredje skivan ”Master of reality” 1971 hade gruppen skapat sig en egen stil och identitet.

1972 släpptes fjärde skivan ”Vol 4” och nu hade gruppen utvecklat sitt speciella heavymetalsound. Året efter kom gruppens kanske mest omtalade skiva, den fjärde ”Sabbath bloody Sabbath”.

Ozzy Osbourne var gruppens frontfigur och affischnamn, med sin speciella framtoning på scenen. Iommi och Butler var det tunga låtskrivarparet. Samtidigt som gruppen jobbade hårt för att skapa musik och uppträda hade medlemmarna problem med alkohol och droger. Trummisen Bill Ward var borta i perioder från gruppen.

Efter några skivor i mitten av 70-talet så blottades en konflikt i gruppen. Den gällde den musikaliska utvecklingen och Osbourne var oense med Iommi och Butler om hur deras musik skulle utformas. Iommi ska ha beordrat trummisen Bill Ward att avskeda bästa vännen Ozzy Osbourne.

I slutet av en turné 1977 hoppade Ozzy Osbourne av och ersattes tillfälligt av en annan sångare, Dave Walker, men Osbourne kom tillbaka och var med på skivan ”Never say die”, men hoppade definitivt av 1978.

Han ersattes av Ronnie James Dio från gruppen Rainbow, men fansen hade svårt att acceptera att Osbourne var borta. Resultatet blev i alla fall skivan ”Heaven and hell” 1980. Den beskrivs av rockexperter som den starkaste skivan med Sabbath på många år.

I början av 80-talet hoppade medlemmar av och ersattes av andra. Trummisen Bill Ward, som delvis varit borta från gruppen på grund av alkoholmissbruk, lämnade gruppen.

Drogproblem var en orsak, men han saknade vännen Ozzy Osbourne och han hade också förlorat sina föräldrar. Sångaren Ronnie James Dio hoppade också av efter diskussioner om gruppens sound.

En av de mest överraskande rekryteringar som gjorts inom hårdrocken gjordes i början av 80-talet då Ian Gillan från Deep Purple ersatte Dio som sångare i Black Sabbath, men medlemskapet varade bara en kort period.

Han gick med i Deep Purple igen i samband med gruppens återförening 1983. Även ELO-medlemmen Bev Bevan blev medlem i Black Sabbath.

När det gäller rockartister eller grupper så brukar man prata om klassiska perioder – så också när det gäller Black Sabbath. Gruppens klassiska period brukar beskrivas som den med Ozzy Osbourne 1970-1978.

Sjunde skivan ”Technical ecstasy” har beskrivits som början på slutet på den klassiska perioden. Det var då som vissa experter menar att gruppen tappade sin riktiga tyngd.

Black Sabbath har varit en inspirationskälla för många, exempelvis för en gren av hårdrocken som utvecklades under 80-talet, den snabba och mer aggressiva trashmetalmusiken med grupper som Metallica och Megadeth.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s