POPÅRET 1967 – EN RESA TILLBAKA

E20 mellan Stockholm och Eskilstuna 9 juli 2015. På väg i en grön Audi utan baklysen och lyriska efter en konsert med Paul McCartney i Friends arena berättar kulturpersonligheten, företagaren, musikern, komikern och musikern Peter Torsén för mig om ett projekt som han är på gång med tillsammans med journalisten och musikkännaren Rolf Hammarlund, som bland annat gjorde programmen Sixties och Seventies på SVT för några år sedan. De ska skriva en bok om popåret 1967, året som kom att kallas ”Summer of love”.

Det kommer, för de två Eskilstunaborna, att bli ett år av insamlande av fakta, en djupdykningar i bildarkiv och layoutprocesser – antagligen en hel del många sena och kreativa nätter.

Nu, drygt ett år senare, har boken släppts. Den heter mycket riktigt Popåret 1967. Både Torsén och Hammarlund tillhör den generation som växte upp med 60- och 70-talets pop- och rockmusik. De är passionerade över musiken från den tiden och framförallt hängivna Beatles-freaks. Men boken handlar inte specifikt om Beatles utan om popmusiken det gyllene året 1967, samma år som en annan hängiven musikälskare och popnörd föddes på BB i Falköping på västgötaslätten, nämligen undertecknad.

1967 var året då Beatles släppte ”Sergeant Peppers” och året då Jimi Hendrix, som kom med sitt debutalbum Are You Experienced , det året, tände eld på sin gitarr vid Monterey-festivalen. Det var en period av politisk och sexuell frigörelse, droger och Vietnamkrig – Peace, love and understanding.

Jag brukar ibland säga att ”jag var med på den tiden då Beatles släppte ”Sergeant Peppers”. Det var jag ju, men det var först tio år senare som jag blev musikalisk medveten via radion och alla popprogram i dåvarande P3. Ibland önskar jag att jag också hade varit tonåring på 60-talet, för det verkar ha varit så speciellt. Då vällde en våg av politisk medvetenhet över världen och massor av band poppade upp.

Men i slutet av 70-talet och i början av 80-talet, då jag var tonåring, kom andra band fram och förgyllde min tillvaro och jag tror att känslan var lika stark för mig då som för herrar Torsén/Hammarlund då de var tonåringar. Musiken har alltid varit en kraft, en passion, en tröst, något att leva för. En trygghet i både glädje och sorg. Men visst, jag har förstått att slutet av 60-talet var något alldeles speciellt, en tid av som hade en starkare musikalisk och politisk dimension. Ett annat samhälle och tidsanda.

Jag har inte läst boken Popåret 1967 än, men när mörkret faller ännu tidigare på kvällarna och det blir ännu kallare än denna septemberdag ska jag krypa ner under täcket i min säng och göra det – för att försöka förstå ännu mer av popåret 1967 då jag såg världens ljus för första gången.

Författarna Rolf Hammarlund och Peter Torsén pratar om Popåret 1967 och spelar skivor från 1967 på bokmässan Bok och Biblioteksmässan i Göteborg lördag 24 september!

Keep on rockin´ in a free world!

Fredrik Blomberg

Do you want to get back? 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s