SOM ETT TRYCK ÖVER BRÖSTET

on

23 september 2015.
Ända sedan Live Aid 1985, då U2 uppträde på Wembley stadium i London, så har låten Bad varit min favorit vid sidan om Where the streets have no name från Joshua tree och ett par andra. Inför en av konserterna i Globen, fanns chansen att den skulle kunna spelas eftersom gruppen byter ut några låtar från konsert till konsert, men eftersom U2 bara spelat den i Amsterdam 13 september och innan det i Madison Square Garden 19 juli så hade jag nog lagt ner förhoppningarna i fickan, men så någon gång efter 22.30 så kommer den. Bad!!

Efter knocken med Where the streets have no name och With or without you fick jag ett känslomässigt tryck över bröstet. Jag sa till min  tjej att jag inte kan prata.

Jag tog mig för bröstet och hade min starkaste musikaliska upplevelse sedan första gången jag hörde Springsteen på Stadion 1988. Det var som om alla år som gått och all erfarenhet, plus och minus, all kärlek och bedrövelse, allt ljust och allt mörkt, plötsligt samlades till en enda tryckvåg i mig och det var känslomässigt väldigt starkt, suggestivt, närmast religiöst. Betyget tre av fem som jag hade tänkt ge U2 omvandlades till en fyra när Bad hade spelats.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s