JAZZIGT OCH KÄNSLOSAMT MED NORSKA LAVA

Efter många mil i bil når jag äntligen Baerums kulturhus utanför Oslo. Det snöar ymnigt. Hamnade mitt i rusningstrafiken, men kommer ändå fram ett par timmar innan konserten med norska jazzfusion/pop/rockgruppen Lava börjar. Efter lite mongolisk mat i centrala Oslo dricker jag kaffe i entrén, läser vårprogrammet. Hör soundchecket där jag sitter, svagt i bakgrunden, innanför de stängda dörrarna. Inom mig fylls jag av en härlig känsla. Snart får jag uppleva bra musik med den grupp som jag sett tidigare, första gången i Göteborg 1986 och i Mosjön i nordnorge sommaren 2014.

Vad gör man inte för musiken? Jag snackar här om flera av Norges bästa musiker och en grupp som var en av norges mest populära på 80-talet.

Musikerna kommer att komma ut snart, tänker jag där jag sitter med Arvid Wam Solvang, producent och den som bokar in en del av artisterna i Baerums kulturhus. Han äter lite mat vid samma bord som jag och han berättar om hur han varit på klassiska klubben Baked Potato i Los Angeles och träffat flera av de musiker jag lyssnat på ”i alla år”. Han visar bilder på elbassisten Abraham Larboriel som ”spelat med alla” och andra kända musiker. Det visar sig att vi gillar ungefär samma typ av musik.

Efter att han lämnat bordet dröjer det inte så länge förrän sångaren i bandet Lava, Egil Eldoen, som jag haft lite kontakt med via sociala medier, kommer ut tillsammans med gitarristen Svein Dag Hauge. Vi hälsar och jag säger ”det är jag som är den där svensken som reser 100 mil för att se Lava”. Jaha, just det, hej, säger Egil och vi pratar lite innan han går iväg ut genom entrédörren och ut i det norska vintervädret för att få lite frisk luft innan konserten.

19.15 släpps publiken in och jag vet redan på förhand att det inte har varit någon rusning. Knappt 300 sålda biljetter, men publiken fyller parkett och det visar sig bli en bra stämning och det ser rätt tätt ut i bänkraderna trots allt. Det är ju inget unikt att gruppen spelar i Oslo med omnejd eller på andra ställen i Norge, hade producenten Arvid Wam Solvang sagt tidigare. Jag bänkar mig i mitten på parkett, rad fyra. Kan inte bli bättre, tänker jag. Scenen är belyst av ett svagt rött sken och strålkastarna lyser ner från rampen ner mot golvet så effektfullt. Se bilderna.

Gruppen inleder med låten Aquilo blow. Det gjorde de även 2014. Den inleds med ett tre minuters keyboardintro och efter en stund kommer medlemmarna in en efter en. Sen radar gruppen upp låtar jag förväntar mig, men bjuder också på en och en annan låt jag inte hört live tidigare. En bit in i konserten berättar sångaren att de alltid spelar några låtar som den tidigare bassisten Rolf Graf skrev, Han dog i cancer 2013. Så kommer även en av mina favoriter, I guess you broke my heart – klassiskt westcoastsound från förr. I begynnelsen spelade Lava mer jazzfusion och publiken får förstås ett par spår av detta också, som 2.12. Den och de tidigare mer jazziga spåren påminner mycket om gruppen Spyro Gyra.

Konserten med Lava avslutas med Empty shadows från skivan Prime cuts från 1985, en ballad där Egil Eldoen visar att hans röst fortfarande håller hög klass. Pratade med honom om rösten i samband med att medlemmarna signerade skivor efter konserten. Jag konstaterade att han fortfarande klarar de höga tonerna. Det finns ju exempel på artister som inte längre klarar sångerna så som de en gång sjöng dem. Dels kan det ju bero på åldern, men ofta tror jag att det handlar om att man inte övar och tror att man ändå ska klara det. Sen finns det ju de som missskött sig också. Egil sa, som svar på mitt konstaterande, att han sa att han tränar varje dag.

Efter lite snack i foajén säger jag hej då och vi säger att vi fortsätter att hålla kontakten. Sociala medier har verkligen gett nya möjligheter och förminskat världen lite.

Vi ses! Glöm inte Fashing (jazzklubben i Stockholm) säger jag innan jag går. Det är nämligen så att jag tycker att Lava ska komma dit för att spela och jag har till och med mejlat arrangören och sagt det, men inte fått något svar.

Visst kan jag åka till Norge för att se Lava igen, men det gör ju inget om jag åker 11 mil till Stockholm istället för över 40 till Oslo. Sen gör det ju inget om de spelar en halvtimme till. Det finns fler bra låtar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s